Drömmen
Jag har hittat låten.
Fattar ni? Jag menar LÅTEN! Ni vet den där låten som bara tar en med storm och sveper bort allt vad annan musik är. Låten heter Drömmen och gruppen heter Ådra, människor vars barn jag tydligen är flyktigt bekanta med. Där har ni min första cover, goda vänner. Min första cover.
I övrigt då? Ja, ni...
En ny egen låt på gång. "Du borde lämnat mig för länge sen" heter den, och handlar väl om, ja, just vad titeln säger. Så är livet. Eller nej, sån är jag. Visst hatar jag mig själv innerligt, och många med mig. Men jag lurar väl mig själv att jag är i en fas. Att jag ska vakna upp om ett år och tänka "Vad fan höll jag på med? Vad tänkte jag?"
Kanske gör jag det. Kanske inte. Jag vet väldigt lite just nu. Jag har tappat fästet fullständigt, om jag ska vara brutalt ärlig.
Just nu förlorar jag mig bara i Drömmen av Ådra. Bara.
22 Juli, 2008
Det är sensommar-sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefon
Ner faller löven
och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full
Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för L.A
Det finns en anda i Dublin
Men den är skadlig för mig
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Det svenska vemodet
Lite dåligt uppdaterad sitter jag och lyssnar på SRs 30-dagars arkiv. Lars Winnerbäck sommarpratade för några veckor sen. I en episod där han tar upp det svenska vemodet säger han något som gör mig tårögd. Magen kurar sig i både välbehag och smärtsam igenkänning.
"Jag kanske är rätt man på rätt plats. Jag gillar tystnad och starksprit. Jag bär på melankolin som en fuktig gympapåse över axeln. På väg hem igenom livet."
30-dagars arkivet hittar ni här. Nu: Tillbaks till semestern.
Bra text
Gubbe och unge
Andra dagar är jag en obstinat liten skitunge. Istället för att göra saker jag borde, ifrågasätter jag varför. Eller så ställer jag till med rackartyg mot folk i min omgivning. Drar en rövare och lurar i någon något. Till exempel kan jag lura min mamma att min flickvän är vegetarian, och fnissa gott. Det handlar inte om några kvalificerade blåsningar, utan om dumma små skitlögner. Det tycker jag är roligt.
Jag är nog ganska svår att ha och göra med, på det sättet. En skrotargöbbe och en liten brukspöjk fast i en 20-årings kropp.
