"Ni har era måsten och jag har mina kall"
En mening som susade genom mitt huvud hela dagen igår. Jag vet inte varför, var den kom ifrån eller vilka "ni" är, men så kändes det.
Det är svårt att inte känna sig som en trotsig trettonåring när man synar sina drömmar och upptäcker att det man brinner för och vill varken innefattar gedigna utbildningar eller säkra löner. Att stirra sin dröm i vitögat och se en självuppfyllande och narcisistisk önskan. Att undra om man bara stirrar framåt eller faktiskt rör sig i den riktningen också. Att inte veta förns det är för sent eller kanske aldrig inse att man redan är där.
Men jag tror ändå att jag måste släppa mina måsten för en stund. Och lyssna till mitt kall.
Kommentarer
Postat av: Tobias
Det är väl så alla trettonåringar känner och tänker och tycker ibland.
Trackback
