Hemma?
I helgen har jag varit i Köpenhamn. I lyckoruset av kärleken, min älskade Amanda, har jag trängts med sekelskiftsbyggnader, grönskande parker och graffiti-målade återvändsgränder. Det har varit den bästa helgen på väldigt länge. Jag kanske inte har något av publikt intresse att återge, men alla som någon gång har varit överlyckligt förälskade torde förstå mig.
Jag trodde att det skulle bli skönt att komma hem. En sorts lättnad, kanske, att sätta ned väskan på hallgolvet och pusta ut. Komma hem, helt enkelt. Men istället ter sig Örebro mindre och mindre. Jag har gått på alla gator. Jag har sett alla hus. Jag har haft allt fyllor. Jag har sjungit alla sånger. Jag är på många sätt klar här. Jag trampar vidare i vardagen. Står i tomheten och andas in lugnet. Väntar på det stora äventyret. Drömmer mig till Köpenhamn och kärleken. Tänker på mina vänner Johanna och Milla i Dublin. Ser Tim, Patrik och Jacob på Stockholms södra höjder. Längtar ut ur bubblan.
Jag trummar lite på köksbordskanten. Stirrar utan vidare blick ut igenom fönstret och funderar över nästa steg. Försöker knyta näven så gott jag kan, och tänka att förlorare är dom som inte spelar ut korten dom fått på given. Andraplaceringen får oftast dom som sneglar över andras axlar och kopierar minsta steg. Vinnarna är dom som spelar sina kort fullt ut.
"Nu är det dags att spela ut korten, Eddie!" viskar jag till mig själv. Och det är väl dags nu, kan jag tro. Någon har väl sagt någon gång att livet är det som pågår medan man väntar på det. En sliten klyscha? En sliten sanning, skulle jag snarare säga.
Ja örebro är ett riktigt skitställe,det finns verkligen ingenting av värde där.
Ta chansen medans du kan och se dig om
söta du... vad fint skrivet. Jag saknar dig=)
Helt underbart skrivet... jag älskar detta inlägg.
Det känns som att man inte riktigt vet när Oskar menar det han skriver eller inte, men jag är beredd att hålla med. Det här kan vara ditt bästa inlägg. :) Klart du ska spela ut korten Eddie!
