Kikaren
Idag fick vi en varsin kikare på jobbet. Helt gratis. Fråga mig inte varför, men så är det.
Jag har oerhört roligt med min kikare. Jag lägger saker i titthålet, går fram till första bästa kollega och säger: "Här ska du se vad jag har i kikaren!" och skrattar gott. Fnissar Göteborgskt.
Jag spejar med min kikare ut genom fönstret på kontoret. Jag sitter länge och betraktar min omnejd. Till slut rycker jag till och ropar: "HAVSSTRUT!" och låtsas anteckna i ett block.
"Nio kvar till hundra-klubben" myser jag när någon går förbi.
Jag har oerhört roligt med min kikare.
Jag har oerhört roligt med min kikare. Jag lägger saker i titthålet, går fram till första bästa kollega och säger: "Här ska du se vad jag har i kikaren!" och skrattar gott. Fnissar Göteborgskt.
Jag spejar med min kikare ut genom fönstret på kontoret. Jag sitter länge och betraktar min omnejd. Till slut rycker jag till och ropar: "HAVSSTRUT!" och låtsas anteckna i ett block.
"Nio kvar till hundra-klubben" myser jag när någon går förbi.
Jag har oerhört roligt med min kikare.
Pilotbrillor?
Människor som fortfarande känner att politbrillor håller och tycker det är jäkligt fräckt. Jag vet inte. Jag känner mig tveksam... eller?
Känns det inte lite... skitnödigt?
Tids nog...
Jag läser dagligen om nya förbud från vettskrämda högerregeringar och vänsterkamouflerade diktaturer. Hårdare tag, lägre bidrag och högre murar tycks vara den enda strategin som finns i dagens ruttna samhälle.
Idag kan jag till exempel läsa om Alcazar-Andreas som nekas visum i USA pga att han är HIV-positiv. Jag stirrar in i skärmen. Läser det gång efter annan. Gapar stort och försöker hitta rimliga förklaringar.
Jag stänger ner sidan. Försöker blunda bort det. Jag tänker att tids nog kommer förnuftet att kalla. Tids nog faller väl murarna, trots allt.
Dag efter dag lurar jag mig själv. Det blir lite lättare att leva då.
Idag kan jag till exempel läsa om Alcazar-Andreas som nekas visum i USA pga att han är HIV-positiv. Jag stirrar in i skärmen. Läser det gång efter annan. Gapar stort och försöker hitta rimliga förklaringar.
Jag stänger ner sidan. Försöker blunda bort det. Jag tänker att tids nog kommer förnuftet att kalla. Tids nog faller väl murarna, trots allt.
Dag efter dag lurar jag mig själv. Det blir lite lättare att leva då.
Välkommen till min nya blogg!
Här kommer jag att skriva om det jag bryr mig om och dom jag bryr mig om.
Mvh
Eddie Lövholm Eriksson
Mvh
Eddie Lövholm Eriksson
